Tuvstarr, var har du ditt hjärta?




 
Sagor är som levande väsen. Ibland hoppar de fram och ropar, ”Hallå! Titta på mig!”
Så var fallet med sagan om prinsessan Tuvstarr.
Det började med det lilla silverhjärtat som jag hittade en dag – som jag fick av min mamma när jag var liten. Nästa dag, på biblioteket, fick jag syn på en sagobok med John Bauers målningar, och där fastnade jag för sagan om Tuvstarr – en saga som handlar om en prinsessa som tappar bort sitt lilla guldhjärta i skogstjärnen – guldhjärtat som hon fick av sin mor som nyfödd.
Den trolska målningen, där Tuvstarr sitter vid skogstjärnen, har alltid fascinerat mig. Den är så vacker och vemodig på samma gång. Tuvstarr är som ett litet ljus i mörkret. Det är många som känner igen John Bauers målning på Tuvstarr, men det är inte alla som känner till sagan om henne.
Just nu är jag elev på Art of Storytelling där jag går en kurs i muntlig sagoframställning. Vi fick i uppgift att fördjupa oss i en konstsaga, och då fick jag möjlighet att dyka ner i sagan om Tuvstarr, och vilken resa det har varit! En sagoresa som varit så otroligt läkande och omtumlande. Ja, tänk vad sagor kan ställa till med…


Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr
Sagan skrevs av Helge Kjellin och gavs ut tillsammans med John Bauers målningar år 1913.
Sagan handlar om en tid för länge, länge sedan, då prinsessan Tuvstarr bodde på drömslottet. Hon var så vacker med sitt solgula hår och med en guldkrona på huvudet. Hon var klädd i sin finaste vita klänning och med en guldkedja runt halsen där det hängde ett litet guldhjärta – den som hon fick från son mor när hon var nyfödd. Prinsessan ville ut i världen, och när hon träffade på älgtjuren Skutt så såg hon sin möjlighet. ”Åh snälla, låt mig få följa med!” bad hon. ”Jag är varm och god och vill ge av mitt goda!”
Tuvstarr är ännu ett barn och hon har aldrig sett världen utanför Drömslottet. Skogen kallar på henne. Hon vill ut på äventyr såklart! Åh lilla Tuvstarr… hon vill ge av sitt hjärtas guld! Visst har vi alla varit så där blåögda en gång i tiden? Prinsessan tror bara hon är snäll och fin så kommer allt ordna sig…
Älgtjuren varnade henne. Skogen är mörk och farlig, sa han, och det är ingen plats för en sån som du… Men prinsessan var bestämd. Hon ska med! Älgtjuren tyckte visst att hon var fin, så han lät prinsessan klättra upp på hans breda rygg och så gav dem sig av…
Älgtjuren Skutt varnade Tuvstarr men det hjälpte inte. Prinsessan är bestämd och hon ska med. Tiden är inne för prinsessan att upptäcka världen utanför slottet. Det kan vara mörkt och farligt därute, precis som Skutt säger, men samtidigt kan prinsessan inte gömma sig från världens faror för alltid. Det kommer en tid då ungarna behöver lämna det varma, trygga boet, för att ge sig ut och möta världen med allt vad det kan innebära…



Den urgamla skogen ville skaka om och förvandla den lilla prinsessan… älvorna som dansade på mossen tog prinsessans krona och flög iväg med den, jublandes… Det grönögda skogsrået tog prinsessans klänning och sprang iväg med den, skrattandes… Och till slut hade Tuvstarr bara sitt guldhjärta kvar…
Stigen som leder till den vilda, urgamla skogen, är början på en ny resa. Skogens väsen klär av Tuvstarrs gamla identitet – hennes vita klänning och guldkrona. Precis som ormen ömsar skinn och trädet skakar av sina gamla löv, så går även människan igenom cykler av transformation.
Skogen vill förändra Tuvstarr – skogen vill skrämma henne, väcka henne, skaka om henne och initiera henne till en vuxen kvinna. En ung kvinna som har blivit både mer hårdhudad och mjuk på samma gång. En kvinna som har upptäckt det mest värdefulla hon har – sin egen intuition och sina egna vilda instinkter – instinkterna som alltid funnits där inom henne i väntan på att väckas till liv. En kvinna som har hittat hem till sin egen kraft – kraften att säga ett tydligt JA och ett tydligt NEJ.
Men för att förvandlingen ska ske, måste hon först besöka den mörkaste delen av skogen…
Så kom Tuvstarr till skogstjärnen. Älgtjuren varnade henne, ”gå inte för nära vattnet, och akta ditt guldhjärta!” Men Tuvstarr lyssnade förstås inte, nej hon kände sig dragen till tjärnen, och plötsligt åkte halsbandet av och ramlade ner i tjärnens djup. Tuvstarr sprang ner till vattnet och satte sig på en tuva. Älgtjuren ropade till henne att komma tillbaka, men hon förtrollades av tjärnen och kunde inte höra honom… hon måste ha tillbaka sitt guldhjärta…
Här har vi kommit till den mörkaste delen av skogen där få vågar vandra. Skogstjärnen är mörk och det går inte att se vad som gömmer sig därnere. Vattnet förtrollar Tuvstarr och hon blir besatt av att hitta sitt borttappade guldhjärta. Älgtjuren försöker att ropa efter henne men det är hopplöst – hon hör inte honom.
Tuvstarr sitter precis intill skogstjärnen, förtrollad av mörkret. Den lilla flickan är på väg att förvandlas till en ny kvinna, men för att förvandlingen ska ske behöver hon ta sig igenom mörkret…
Kommer hon att överleva?
Mörkret har tagit många liv, och det tog nästan mitt liv. Tonåren var en svår och mörk tid, då jag sjönk ner i en djup depression och levde flera år i psykiskt helvete.
Som Tuvstarr, så var jag som förtrollad, och nästan omöjlig att nå. Det fanns inget ljus i mina ögon. Det var en lång resa ner i helvetet, men jag tog mig ut därifrån – omskakad och trasig – men vid liv.
Långsamt, steg för steg, fick jag lära mig att leva igen. Vägen tillbaka till livet var början på en ny resa. Ur mörkret föddes en ny kvinna och hennes ögon lyste starkare än någonsin innan. Och den kvinnan hittade sagan om Tuvstarr och kände att den inte var helt färdig. Sagan slutar nämligen med att Tuvstarr sitter kvar vid tjärnen och kommer aldrig därifrån…
Så jag tog ett djupt andetag och blåste av allt gammalt damm… och så blev det ett nytt slut på sagan…

"Förtrollningen" Jonna Jinton

Det sägs att Tuvstarr satt kvar vid tjärnen i många år, och till slut förvandlades hon till en vit starrblomma…
Men det finns även de som säger att Tuvstarr satt kvar vid tjärnen i sju dagar, och på den sjunde dagen kände hon hur det började pirra i hela hennes kropp. Hon ställde sig upp och tittade ner i tjärnens djup. Nej, nu är det nog, bestämde hon, och hon tog ett djupt andetag och dök ner i tjärnens oändliga djup. Det var kolsvart därnere och prinsessan kunde inte se någonting. Hon dök ner allt djupare, och djupare, och tjärnen verkade aldrig bottna. När luften började ta slut, simmade hon upp igen. När hon kom upp och andades in den friska skogsdoften, kände hon hur skönt det var att andas. Det var en ny kvinna som steg upp ur tjärnen…
Det sägs att Tuvstarr levde kvar i skogen i många år. Hon blev en skogskvinna, och hon lärde sig många konster av skogens väsen. Den vita klänningen och guldkronan hittade hon aldrig igen, men, hon skapade en egen klänning gjord av skinn och päls, och hon tillverkade en ny krona gjord av kvistar och höstlöv.
Guldhjärtat hittade hon aldrig. Men, hon hittade sitt eget hjärta, och det var det mest värdefulla av allt. 



Comments

Popular Posts